Jag vet inte om det är värt att läsa det, skriver det för att skriva av mig, ni som läser allt får en kram nästa gång vi ses haha! 

---

 

 

Alla som kommer möta honom i sommar eller när som helst annars har tur, för han är inte en ponny man träffar varje dag, han är väldigt speciell. Envis, har inte så mycket kapacitet inom ridning, halvt galen, men ändå söt, snäll, omtänksam, glad och positiv, han försöker alltid göra sitt bästa. Haha, eller, inte det sista kanske? Nej, men jag menar, han kan om han vill.

Jag kan tycka att det är lite obehagligt ibland med hans bus, men inte om jag tänker om ett varv, varför busar han, jo, för han är glad, han är sprallig och lycklig och vill visa sin lycka. Whatever om jag ramlar av, sålänge Gus är lycklig så.

 

Ibland frågar jag mig, varför lånar jag ut den bästa filuren som finns i mitt liv till Madde, när jag kan komma honom närmre över sommaren, dela en liten till del av mitt liv med honom? Jo, för Madde är min bästa kompis. Hon har hjälpt mig så läskit mycket, att hon är värd att få dela sitt liv med Gus. Jag vet hur underbar han är, och om jag vill att någon ska glädjas med honom, så är det Madde.

Madde chillar på Gus haha, asgammal bild också..

Jag minns exakt hur det kändes att klappa hans babypäls. Hur det kändes att kolla in i hans genomsnälla ögon, att vara hur trött på honom som helst osså. Jag minns en gång när han var superfjantig och kastade sig för allt i nätheten när jag red i hagen. Så jag gick och gömde allt det bakom transporten. Det räckte med att jag bara vände mig om, såg hans nyfikna blick, det för stora blåa schabraket på, stå där och kolla på, då blev jag helt varm i hjärtat.




Du och jag, tillsammans föralltid, min älskade Gus. Vännen, det gör ont för jag saknar dig så sjukt mycket, det svider, tankarna far till dig hela tiden. Nu ska allt bli som vanligt igen,
D U Ä R B Ä S T A V A L L A , M I N B Ä S T A ! ♥