Bessi frá stora hofi (Bessi): Jag lärde mig rida på Bessi, alltså, han har funnits i nästan hela mitt liv. Världens snällaste. Tävlat VM har han gjort. När han kom till tävlingsplatsen så rullade han sig osv medans andra hästar blåste upp sig och var allmänt fjantiga. Folk nästan skrattade åt honom, men när han kom in på banan och gjorde sin grej, då blev det andra syner. Jag är så stolt över honom! Han var en isis, som typ alla andra också var haha..



Skotti frá Raufarfelli (Skotti): Min första foderhäst, isis. Han har astma, så jag minns att mamma sa när vi red "nu ska vi galoppera, men vi kan ju inte galoppera så mycket för Skotti har ju astma" men jag tyckte vi galopperade jättelångt hahaa! Nej men han är så speciell, och jag var ledsen huur länge som helst när han flyttade. Nu för ett par veckor sen så hälsade jag på honom, snacka om att den hästen har det bra. Jag är grymt glad och stolt över att ha varit en del av hans liv.


Dom två första bilderna är nya, inte dom andra.

Krisa: Min andra foderhäst. Fäste mig vid henne ganska rejält, eller det märktes att hon "behövde" mig på något sätt. Hon visade att hon älskade mig. Ingne annan kunde/fick galoppera på henne förutom jag, jag fick henne att trava, inte bara tölta. Hon gnäggade åt mig, och jaa.. Min finaste ängel!



Barbie: Inte vår häst, hon stod där som sällskap, halt. Enligt ägaren pigg som satan. Har inga bilder på henne, men hon liknade Skotti lite, fast tunnare! Isis.

Keilir: Isis. Stod som sällskap, en kort stund, för att senare åka in på inridning. kom tyvärr inte tillbaka.. Men söt och kelig, lite på och sånt där, men snäll!


Dom två sista bilderna är från när vi såg han för inte så länge sen, Frida från bloggen gillade honom, ganska så mycket..

Gus: Shettis, den envisaste hästan jag mött, någonsin haha! Vi hade massa motgångar i början, och jag vet inte hur många gånger jag grät p.g.a honom och ville lämna tillbaks han. men etfer regn kommer sol, right? Allt började bli bättre, men sen åkte han hem till min kusiner igen. Det är så bra att dom äger honom, för då kan jag träffa honom ofta! Han kommer ju i sommar och vara med i bloggen, och ni kommer säkert få läsa en hel del om hans bus haha. Gus & Keilir var jättebra kompisar, och när Keilir åkte så stod han och skrek efter honom haha, plutten!

---

Jag kan knappt förstå varför jag sitter och skriver om mina gamla hästar, brist på liv antar jag? ;)